Skogsmulle
Vid vissa tillfällen svider det extra mycket att "bara" vara jourhem...</3 En favoritbild.
Efter ett tag kom Micke upp till oss i skogen med sin liga! Milo blev yster som en..Tira när han såg dem! Hoppade och kanonkulade runt dem haha. Någon hade en bra dag ;)
Sussie var med såklart! I spets! Sån tokrumpa hon är, glad och nyfiken! Och galet vacker..
Och..badsugen! Hopp ner i smältvattengömma!
Hemma dråsade hela högen ihop med syfte att skola in Sussie för framtida hundvakteri. Nå, hon är inte så lite cool den där damen ;)
Och sen...äntligen! Den magiska uppånervändningen! Ni ser den väl? Hans första gång hos oss och det värmer hjärtat. Tänk om han skulle våga sig upp i soffan härnäst...där kommer han fatta hela charmen med den där manövern ;)
Ikväll hade vi fikabesök av Stina och Jocke, paret som nu lär känna Milo och presenterar sig själva för honom. Milo som inte alls kommer heta Milo hos dem om han hamnar där, utan Cash! Vi har ju såklart jättesvårt att byta namn vi haha, försöker iaf kalla honom "pojken" så mycket som möjligt..eller Lillebror ibland ;) Efter fikat gick de ut själva med honom runt kvarteret och det hade gått bra! Viktigt att de får se alla sidor av Milo, och att han får ha bara dem som trygghet, först korta stunder och sedan sakta utökande. Det är vår plan! Och visst värker det i hjärtat..Kommer nog inom kort behöva hjälp med att se saker rationellt, som en sorts hjärtkompressioner.
Kanske får jag hjälp med det redan imorrn förmiddag. För då får vi äntligen hit bästaste Therese med tillhörande karateninja och 2 långbeningar! De sover över och om jag får bestämma så kommer Therese sedan aldrig upp ur soffan igen. Jag är nöjd och känner mig som ett barn innan julafton. Borde sova så att tiden rinner iväg. So long!
ÅHH så underbart så underbara bilder och underbar tillvaro ni ger honom.
Kram Kram Katta
Asså, shit! Det ser ni ju själva att det inte går att sära på de två. *spär på det där svidandet lite
