noll till sjuttio

Stämningen är lite dämpad här ikväll. Vi har väl insett och känner att fina Alice trots allt inte är för oss, så detta har vi nu meddelat Eva :/ Alice är verkligen en hur fin hund som helst, men tyvärr lite väl besvärad av en Tira i busartagen. Vi märkte detta redan vid första mötet dem emellan, men då var också Tira lite överglad (hehrrm) med alla sina 10 månader som skulle hälsa så vi tänkte kanske att det kunde ge sig. Men nu får Tira varningar och åthutningar med mindre och mindre anledning och när hon idag ett tag var tveksam över att gå förbi Alice, då kände vi att det inte var schysst mot någon av dem att få bo ihop. Alice är värd lite lugn och ro, och Tira är värd att få vara sitt glada jag. Ingen av dem ska ju behöva vara besvärad och begränsad av den andre. De skulle säkert kunna komma överens, när de båda väl lärt sig vart de har varandra - men då skulle förmodligen relationen bli av typen "två skilda hundar som ignorerar varandras närvaro" och det är precis motsatsen till vad vi hoppas. En andra hund skall ju vara till Tiras glädje, och Tira skall vara till dens glädje. För allas glädje :) Kanske är vi för kräsna? Petiga? När man tittar på Alice känns det iaf som man är världens kräsnaste som dissar henne :/ Perfekt...men inte för vårat hem..
Eva berättade att den nästan jämngamle Simon därhemma verkar ha saknat sin Alice, barnen hade också frågat efter henne så jag har inte helt dåligt samvete. Alice är ju deras älskling därhemma. Ledsen är jag över att jag inte kunde stå till mer hjälp för Evas hälsa :/ Hoppas hon finner en bra lösning. Alice är en pärla. Hos oss  får hon självklart vara nu tills Eva finner tiden att åka ner, det är ingen brådska, ingen kris. Båda hundarna kan finna det att slappna av och nu ikväll åt Alice också (äntligen). När det inte är för evigt, blir det en helt annan sak :)