Pluggpropp och rivjärnshals
De där två, part 2
Lördag
På lördag så hoppas man egentligen att fler än 6 går vidare i Åkersberga där Derbyt har semifinaler! Man vet efter i onsdags att det blir en rysare!
Ha en grym helg allihopa!
Cashen som försvann
Bifogar lite bilder från förra tisdagen, då vi åkte ut till Långgrundet vid Lunger tillsammans med Micke och hans 3 greyhounds. Favoritbilden först och störst. Att han vågar. Gör så det riktigt brusar i bröstet.
(Ps. Ni ser det nog också. Tira har börjat gilla att vara hare, något vi faktiskt uppmuntrar med tanke på den fascinatione för lekkamraternas öron som dyker upp om hon jagar ;) )
Nu-vardag
Som ett rabiat barn har iaf jag/vi proppat denna helgen full med utflykter och roligheter för att kompensera haha.
Igår var vi en heldag hos älskade Katta med familj i Västerljung utanför Trosa. Katta är ordförande i NNL och hela familjen är världens varmaste människor och vänner. I familjen finns två lurchers, Kola och Chayenne, och så lilla spanieln Diesel. Energi, skratt och hundbus i en salig röra. Just i detta nu väntar familjen hem både pappa Gösta från Usa och så greyhoundtiken Pärlan från Irland, som dem ska joura genom föreningen..Lilla pärlan som Katta var med och tog in när hon högdräktig och skabbig kom under vård och inledde sin väg mot en egen familj. Nu har hon fött upp sina valpar och tagit till sig omvårdnaden och är redo, inte för kennelliv såklart utan för livet i en familj! Både Gösta och Pärlan skulle kommit i torsdags då askan från Island satte käppar i hjulen, sån himla otur! Så fort som möjligt kommer dem nu, och jag kan inte tänka mig en bättre familj att "komma hem till". Vi längtar redan tillbaka till Stationshuset i Västerljung, och kommer snart tillbaka!
Idag blev vi hundlösa hela dagen och beslöt oss för lite egentid och shopping i Örebro, utan en tanke på vovvar med i bilen eller tid att passa. Jag förbestämde att jag skulle stå för hela dagen och riktigt skämma bort T och hade inte alla frisörer haft stängt så hade han kommit hem med en ny frisyr att matcha nya brallorna. Nu fick det vänta ;) Till Tira kom vi hem med massa korvar Klass-foder och det var p o p u l ä r t nu till kvällsmaten vill jag lova! Köpte lite på infall, men har alltid gillat tanken att ge lite färskfoder till maten :) Under dagen dök det upp ett MMS från hundvakt Jocke med bild på Cash i soffan! PREMIÄR! Han har verkligen hittat hem och jag blir nästan tårögd :) Och tänk om han velat ha skinnsoffa hela tiden och bara gått och väntat haha! Är så glad att han hittat upp till bästemöbeln.
Ikväll gjorde vi sedan formellt hembesöket för NNL's räkning hemma hos Stina och Jocke haha, kändes lustigt då vi umgåtts så mycket redan och "sett allt" :D Åh, det känns bara bättre och bättre allting, om nu det ens är möjligt. Både Stina och Jocke är supertrevliga och sådana människor som det inte någonstans känns som ett måste att ha kontakt med. Att de blir med greyhound är ju bara bonus! :D
Nästa söndag åker Cash och Tira med dem ner till Linköping för att träffa Stinas familj och presentera honom för familjens hundar och se om de funkar ihop. Jag bifogar filmklippet här nedan tillsammans med min fulla övertygelse om att det kommer gå utmärkt ;) Klarar man att vara Ghandi även invid en övertrött jäkel-Tira, då klarar man nog det mesta ;)
Nu ska vi avsluta helgen med Shutter Island och ostbågar! Imorrn är det näkontakt med handescinficering och demens igen, vi hörs på andra sidan!
Man vet när man vet
(Foto: min T. Skogsberg)
Bakåtblick och framåttitt
Några stödpunkter:
*Cash (Milo) blev Pååpys stora favorit och kanske livs kärlek? Två gamla själar i samklang <3
*Pååpy hävdar att hon förlorat smaken för katter helt därav hennes kattsäkra beteende som fastnat på bild. Dimma kunde inte vara missnöjdare bakom sin munkorg.
*Sofforna våra antar gärna formen av en gigantisk Bia-bädd om nattgäster vill ha hundsällskap under bekväma former. Ryktet gör gällande att Cash misstog sofforna för säng och vågade sig upp han också!
Inskolningen för Cash går framåt med fina kliv! Han är så duktig! Vi ska strax träffa Stina och Jocke för att ta en härlig skogspromenad uppe vid Maxelmossen och i fredags var Tira och Cash hela dagen hos dem utan oss vilket hade gått jättebra! Cash hade hittat sin plats inne hos dem och kunnat slappna av och han hade varit stencool invid hästarna när de varit uppe vid stallet :) :)
På tisdagkväll, om inte innan, så ska vovvarna vara hos Stina och Jocke igen, då Torbjörn och jag åker och kikar på en av våra favoritkomiker, Dylan Moran, i Sthlm. Kanske blir det övernattning för de fyrbenta? Det verkar som att takten vi lagt nu passar Cash iaf, han har inga inga bakslag utan bara framsteg! Vi har varit på två andra ställen nu i helgen, dels hos Josef och Jennie i Örebro i fredagskväll och igårkväll var vi hemma hos Torbjörns mamma. Cash hittade båda gångerna lugn och ro och "sitt" liggställe efter en kvart ungefär och efter det var det inga problem och bara slumrande :)
Imorgon går jag på min praktik i två veckor, vilket innebär att jag kommer vara borta lite mer än vanligt. Torbjörn sköter skutan och Stina och Jocke ställer upp om det krisar. Ska sätta samtliga på att rykta den vita springaren med den fantastiska Furminatorn som kom på posten i fredags. Såhär såg det nämligen ut efter 5 minuters kardande igår, kanske Cash kommer landa på halva sin storlek? ;)
Vårt egna lilla busfrö har matstrejkat vissa måltider i några dagar nu, och hon är sömnig och plöstligt nerdimpande tätt intill. Hmm ;) Vi håller utkik.
Nu är skogssällskapet här, vi hörs!
Skogsmulle
Vid vissa tillfällen svider det extra mycket att "bara" vara jourhem...</3 En favoritbild.
Efter ett tag kom Micke upp till oss i skogen med sin liga! Milo blev yster som en..Tira när han såg dem! Hoppade och kanonkulade runt dem haha. Någon hade en bra dag ;)
Sussie var med såklart! I spets! Sån tokrumpa hon är, glad och nyfiken! Och galet vacker..
Och..badsugen! Hopp ner i smältvattengömma!
Hemma dråsade hela högen ihop med syfte att skola in Sussie för framtida hundvakteri. Nå, hon är inte så lite cool den där damen ;)
Och sen...äntligen! Den magiska uppånervändningen! Ni ser den väl? Hans första gång hos oss och det värmer hjärtat. Tänk om han skulle våga sig upp i soffan härnäst...där kommer han fatta hela charmen med den där manövern ;)
Ikväll hade vi fikabesök av Stina och Jocke, paret som nu lär känna Milo och presenterar sig själva för honom. Milo som inte alls kommer heta Milo hos dem om han hamnar där, utan Cash! Vi har ju såklart jättesvårt att byta namn vi haha, försöker iaf kalla honom "pojken" så mycket som möjligt..eller Lillebror ibland ;) Efter fikat gick de ut själva med honom runt kvarteret och det hade gått bra! Viktigt att de får se alla sidor av Milo, och att han får ha bara dem som trygghet, först korta stunder och sedan sakta utökande. Det är vår plan! Och visst värker det i hjärtat..Kommer nog inom kort behöva hjälp med att se saker rationellt, som en sorts hjärtkompressioner.
Kanske får jag hjälp med det redan imorrn förmiddag. För då får vi äntligen hit bästaste Therese med tillhörande karateninja och 2 långbeningar! De sover över och om jag får bestämma så kommer Therese sedan aldrig upp ur soffan igen. Jag är nöjd och känner mig som ett barn innan julafton. Borde sova så att tiden rinner iväg. So long!
Påskprövning
Väl inomhus gav kopplet Milo ro från vankandet, och som alltid så visade Tira vägen till beteendet :) På filten vi hade med hemifrån låg de sedan brevid bordet och slumrade när vi åt, så himla duktiga! Överlag så tror jag Milo kunde varit utan trippen om han fått välja själv hihi, nytt folk är inte så roliga att lära känna ännu ju :) Jag tycker det är stort att han kunde lägga sig ner och vila, på ett helt nytt ställe, med 6 helt nya personer närvarande och jag är så stolt över honom! Och vad som är ännu roligare och viktigare, är hans befästa trygghet här hemma, sedan länge suckande och djupsovande över att vara "hemma" igen, bortom det jobbiga. Och det bara på en vecka hos oss. Inget vankande, inget "skuggande". Det har jag alltid tyckt varit viktigast, att hunden har en rofylld hamn att ladda batterierna i, för först då kan man ju testa vingarna för andra saker :) Inskolningen för Milo till sin nya familj känns bara mer och mer som rätt sätt att göra det på och det ska bli så spännande!
Bådar gott inför första städdagen, 25 april kl 10.00!
Hoppas ni haft en lika härligt solig påskafton som vi!
Milo byter namn?
Efter superbus idag på träffen är båda hundarna nu helt utslagna och vi laddar för film och mys, kanske var det tur att Micke fick hundvakt på hemmplan åt lilla vilda valpen Sussie så vi inte fick den äran. "Jag som verkligen ville passa henne" (!) är ett dagens citat från Torbjörn som jag antecknat och sparar på, jag tror vi gärna passar henne närsom hörrudu Micke ;) Vem vet vad lite vassa valptänder kan sätta igång för tankar..
Imorgon ska vi åka till mina föräldrar på påskmiddag, vi får väl se om de vita springarna orkar skita ner sig något mer på mammas och pappas härliga baksida :) Jag tror de båda sover med lerstänk på magen just nu hihi..
På tisdag blir vi med bil förresten! :D Vår alldeles egna! Vi köper loss Torbjörns pappas bil, och han köper en ny. Så passa er, för om vi varit runtflängande förut, så finns det nu inga hämningar.. :D Vi ses!
Piratbus!
På torsdag har vi tid hos veterinären för Milos friskvårdsintyg, sen ska försäkringen tecknas.
På fredag ska vi träffa och ta en promenad med ett par här i Arboga som var intressenter på Curre innan och som nu är nyfikna på Milo-pojken! Spännande minst sagt!
Och morgon börjar jag dagen med en tenta, tro det eller ej! Utvecklingspsykologi och hälsoprocesser. Ni kanske anat att prioriteringen avden har hamnat långt bakom renovering och ny hund i familjen ;) Nåja, någon tenta har man råd att missa! :D Som om inte koncentrationen på skolan är låg nog så bjöd Micke med mig att hämta hem sin nya lilla stjäna, valpen Smala Sussie från Kennel Heartlines, så imorgon eftermiddag bär det av norrut! Ryktas om att det finns minst en famn full svarta och blåa små yrväder kvar och ja..vad har man gett sig in på?! Återkommer med rapport och bilder från min kamera för en gångs skull! Ha en fin kväll!
Katt och..greyhound
Ni minns kanske att jag såg Milo som kattvan? Nå, får nog modifiera det lite. Han sköter sig exemplariskt, och han kommer kunna bo med vilken katt som helst, utom Banka..
Banka är ju inte som andra katter när det kommer till hundar, det har ni säkert förstått efter att ha sett filmklippen på Tira och henne ;) Hon busar hårdhänt och gillar tuffa tag! Nu har Banka blivit trygg med Milos närvaro och har börjat uppvigla på sitt speciella kärleksfulla sätt till bus, dvs närkontakt.. och det uppskattar inte Milo. Om dagarna går det utmärkt och han kunde inte bry sig mindre om henne, men så fort vi släcker lampan och ska sova kommer Banka i sitt esse. En gång vaknade vi av världens skall och då hade hon såklart varit och touchat honom, stackarn ;) Så inatt märkte vi att Milo liksom låg på helspänn och gjorde morrgläfsiga utfall såfort han fick se henne i ögonvrån. Följt av ynkliga gnäll ;) Han har utvecklat nattlig skräck för den lilla svarta faran. Så fr.o.m. nu så får Banka vara instängd i arbetsrummet när vi sover så att Milo får ro och inte börjar tro illa om alla katter, och så får det vara..tja..tills Milo funnit sitt egna hem. Vi vill ju inte förstöra hans utmärkta kattvana!
Känns snopet att detta skulle bli det avgörande för Milo hos oss, men Banka var här först och hon gör ju inget fel, det är ju bara som hon är till sättet. Ett sätt som är älskat av Tira och oss, men ingen hit alls hos Milo-pojken. Tänk att jag inte ens reflekterat över att det kunde bli såhär. Var så inställd på förhoppningarna att han inte skulle attackera katten, när det egentligen blev tvärtom. Klart inte alla hundar kommer gilla Banka-fasoner när jag tänker efter...
Dag 3
Idag har fläck1 och fläck2 fått vara lösa och busa ihop i inhägnad! Så underbart! Milo bar svansen glatt svajandes högre än någonsin förr och såg så lycklig ut! Kunde verkligen släppa loss och toksprang ur sig bensprallet på äkta greyhoundvis och när han inte gjorde det sökte han våra blickar och kel med ett stort leende :D Ingen kamera med...rätt typiskt va? Det får bli nästa gång :) Tillsammans sprang dem iaf och mätte sig med varandra sida vid sida långa rundor. Att Tira ibland satt i hans öra på hennes typiska hetsiga vis, var tydligen inget som bekom honom hah. Efter buset tycks Tira ha blivit lite mer uppskattande och mindre låg av dennadär vi släpat hem, för han kunde ju visst vara lekduglig trots allt! Här hemma går de nu ibland och bär runt på olika leksaker fram och tillbaka mellan rummen och Tira blir så retad så hon glor ögonen ur sig. Vilken fräcking! Tänk om han kunde ta tag i andra änden på hennes leksak så de fick kampa! Haha. De är väldigt söta ihop ;)
Promenaderna blir mer och mer synkade rent koppel-mässigt, Tira är ovan att gå ihop med andra hundar utan att bli busig och Milo är som en cykel som hamnat i en isränna ibland, skär av helt och tvärt haha. Men nu går det som sagt bättre och de håller sig mestadels till sitt i kanten :) Vi räknar honom som rumsren, och det är med promenad ungefär var 4e timma. Idag gick vi en annan tur än den lilla vi har rutin-gått och det var inga problem att göra ifrån sig även längs den. Och han börjar förstå att det inte är något farligt när kopplet skramlas fram, utan att man då får komma ut. Duktig kille! :D
Idag tog Milo också sitt första steg i att övervinna vardagsrums-nojjan! Vi skulle käka pizza och testade då att helt sonika stänga in oss alla i vardagsrummet med kompostgaller. Milo har ju alltid följt med in, men sedan vänt och gått ut igen illa kvickt. Vi började äta under ignorerande väntan, Milo i ögonvrån, ståendes undrande. Efter ett tag kunde han äntligen lägga sig ner på dynan invid Tira, och då blev det snabbt en bit pizza som belöning :) Några upprepningar och det slutade med att han låg kvar på dynan när vi sedan öppnade gallret, och ja t.o.m. när vi gick till köket. Ska bli spännande att se om han vågar inta första parkett därinne tillsammans med Tira nästa gång vi ska äta :) Han gör så himla fina framsteg varje dag!
Saker vi noterat/ska utvärdera:
*Milo har flera gånger snuttat mobiltelefoner och kameror och kan inte motstå att ta dem lätt i munnen om han hittar dem där han ska lägga sig, dessa gånger har vi suttit brevid och kunnat avstyra. Skulle han bitit på dem om vi inte var där? Han har också försökt snutta igång en bok jag hade i sängen. Av vilka anledningar kan hundar plocka med saker mitt framför ögonen på en? Kom gärna med förslag så kan vi kanske komma på varför han gör det :)
*Han blir gnagig på närmaste koppel om man står stilla utomhus för länge, känns som en avreagering men annars uppträder han inte stressat, står helt lungt och kisar. Vi studerar beteendet vidare. Han kommer iaf inte hamna hos någon som vill binda upp honom utanför affären medan de handlar ;)
*Inomhus så är han flämtig mest hela sin vakna tid, kan koppla av jättefint och somna, men vaknar flämtig. Vi ska se hur det utvecklas, just nu har han ju tjock kennelpäls och han kanske helt enkelt bara är varm inomhus :) Utomhus flämtar han ingenting.
*Vi ska så småningom börja testa om Milo kan vara ensam hemma, med Tira till att börja med. Ska bli spännande att se hur han beteer sig, men det är ingen träning vi tänker stressa fram. Som läget är nu så vill vi bygga hans grundtrygghet först! Idag har vi iaf varit ute på ett par separata promenader och det har gått bra både utan Tira utomhus och utan Tira inomhus :) Lite nojigt i början, men han kom till ro inomhus och kunde göra sina behov utomhus. Heja Milo!
Det pågår visst en tyst vadslagning om huruvida Milo kommer bli kvar här hos oss eller inte ;) Utåt sett ser det säkert ut som en match-made-in-heaven hihi, och snygg ja det är han så det räcker och blir över! :D Om det bara vore det..Vi har dock alltid sagt att vi måste tänka kräset och inte göra vårat liv begränsat med hund. Det har alltid varit Tiras främsta egenskap, att hon fungerar precis överallt och att hon alltid är "game". Vi måste därför också vara ärliga med att vi lever ett liv som kanske inte passar alla typer av hundar, vi vistas i folksamlingar, flänger runt och träffar olika människor, miljöer och hundar och tja..rutin är kanske inte vår starkaste sida året runt :) Å andra sidan får våran hund/våra hundar följa med på det mesta! Vi måste också betänka att vi gärna skulle vilja ha en hund som iaf får vara med på våra dagar vid kapplöpningsbanan, inte nödvändigtvis tävla själv, men vara med och kanske kuta i sanden om den tycker om det.
Vi följer Milos framsteg med mer spänning än någon annan, tro mig, och vad som händer kan bara framtiden utvisa :)
Återblick på ankomsten
*thumpthumpthump* hördes svansarna tu :)
Ute!
Resesällskapet Ellie, som kom direkt till sitt egna hem!
Pappersarbete eller klappa, en prioritering ;)
Här fann Milo sin första ro efter ett tag <3
Spejar på oss inne i det läskiga vardagsrummet ;)
(I vissa vinklar är de bara så skrämmande lika, Tira och Milo.)
Välkommen Buble/Milo!
Lurigt för ett otränat öga att upptäcka på förra bilden inte sant? ;)
Ni må tro det var spännande när vi klev innanför dörren här hemma! Greyhounds från Irland kommer ju väldigt sällan från ett liv i familj utan har oftast levt kennel-liv och inga garantier finns vad beträffar rumsrenhet eller andra inomhusbeteenden. Vi visste inte ens om han skulle fungera med katten.. Munkorg på ;)
Men allt gick och har gått helt smärtfritt! :D Banka satt på hallmöbeln när vi kom in och han nosade kort på henne utan något egentligt intresse från första stund. Sedan dess har han knappt höjt på ögonbrynet åt hennes närvaro. Det är som han vore uppväxt med katt..
Efter någon timmes runtstrosande och rastlöshet så hittade han först ro i köket, och sedan på sängen i sovrummet. Vardagsrummet är fortfarande ett halvläskigt rum och sofforna är helt otänkbara att hoppa upp i haha :)
Inatt sov han på tjockfilten precis nedanför vår säng, vankade ett par rundor, och framåt 5-snåret blev det en kiss på köksmattan eftersom vi ju inte uppfattat hans vankande signaler som han ville ;) Vi satte iaf upp kompostgaller sedan så att han blev begränsad till oss i sovrummet och då var han lugn resten av natten i vad som blev lyan. Han gör annars sina behov utomhus utan problem, pinkar som en tjej och bajjar som en hel karl ;) Matgalen och framfusig, men det är ju inte konstigt eller ovanligt.
Ett mörkt "nej" är inget som vi lärt in ännu - utan vi försöker istället fösa undan med kroppen (rätt ihärdigt hihi) om vi vill få honom att backa undan. Än så länge tycker han vänliga tillrop och lock bara är konstigt och lock med godsaker går mycket bättre ;) Svansen går dock nyfiket hela tiden och det syns att han så gärna vill! Man undrar vad han varit med om, kanske inte så många vänliga ord längs vägen :(
Det märks att han har stor trygghet i en annan hunds närvaro, men inatt efter "olyckan" var han ute med Torbjörn själv och det hade inte varit några problem alls :)
Han blir tryggare för varje timma som går, just nu lockar och pockar vi så lite som möjligt och bäddar istället för att han ska utforska själv och inte behöva övervinna något för vår skull :) Han är så duktig och det är otroligt kul att följa hans egna framsteg i ögonvrån ;) Inatt vaknade jag till lätt..av två skall och en bugning med en leksak. Låtsades att jag inte såg, men AW så sött! :)
Tira är toppen med det hela, inledande vild frustration över att han inte är lika leksugen som hon vill såklart, men hon började snabbt ta det med en blängande ro från soffan istället ;) Helt rätt taktik, vänta ut honom stumpan hihi.
Om ni vill veta mer om vad det innebär att vara jourhem/hem och om ni är intresserade av Buble, så kontakta Neverneverland direkt. Där kan man få all information och sedan eventuellt göra en första intresseanmälan. Milo placeras inte genom mig, utan allt sådant går via föreningen :) Vi kommer dock ses om och när ni vill träffa Buble!
Bubles stamtavla på greyhound-data för er intresserade!
Bered er på täta uppdateringar här framöver :)
Ledtråd!
