noll till sjuttio

Hallå hallå hallå, vi har inte dött här! Tror jag. Det känns iofs inte något när jag nyper mig själv..så konstant stelfrusen är jag. Var tog sommaren vägen? Vi har ju satt igång årets teateruppsättning och idag spelade vi för tjugotalet personer i 6gradigt duggregn.. "Weeehooo". Snålkallt har det varit alla de kvällar vi hittills spelat, men vi hoppas på bättre väder, än har vi ju dryga veckan kvar att spela! :) Tira behöver förresten få sig ett regntäcke snarast om vädret ska fortsätta såhär, vid längre turer så får hon nu pusta runt i sitt vintertäcke...som dessutom dansar halvvägs uppå ryggen på henne. Hmmm. Har ni något tips på ett bra regntäcke?
Vad har hänt annars..min tappade plånbok dök upp på en mack här i stan, ett nytt bankkort har hunnit beställas och komma, och lillsnurran har börjat markeringskissa över intressant luktande fläckar ute?! Vad ska det betyda? I min familj har vi alltid haft hanhundar så detta är något nytt för mig. Ni som har tikar, gör tikar kanske också så iom könsmognaden? Hon är för ung för att komma i löp redan nu...eller? 
Förra helgens trevliga planer med övernattning på Herrfallet blev det kalops av då Torbjörn väcktes på lördagsmorgonen av folk från hans jobb som undrade var han var någonstans ;) Jag måste säga att det ju var otroligt skickligt av oss att ha missat det så fullständigt i kalendern! Man ser kanske det man vill se..rätt ofta. Så när uppbokade jobbarhusse blev kvar hemma med piraten så åkte jag iväg för att möta upp sällskapet på campingen. På söndagsmorgonen gick det upp för oss alla att det var Riksutställning för Vorstehklubben just precis den här helgen på campingen, så jag pinnade iväg och bänkade mig invid fotbollsplanen med solbrillor på och solkräm i flera lager. Det var otroligt varmt och jag som nästan ensamt ekipage utan hund fick största delen av solsidan för mig själv ;) Och som jag sa till Torbjörn, hade man haft jakt som intresse...då banne mig hade jag velat ha en Släthårig Vorsteh. Så fantastiskt stiliga hundar, stolta, starka, coola. Det var sådan bra stämning på plan, inte ett skall blandades med de glada svansarna, och jag blev helt fascinerad och nästan hypnotiserad av allt brunspräckligt som var unikt på varje hund. Hade man bara...säger jag. Men då jag verkligen tycker att hundar ska få pyssla med det som de har som huvudintresse, ja då blir det tji i dagsläget :) Det var hursomhelst jättetrevligt där i gräset och det märktes att varenda människa där brann för SIN hundras, precis som jag gör för min. Saknade såklart mina familjetu där i hundvimlet, sådant här delas bäst med dem!
   

Sen bar det iaf av hemåt och på söndagseftermiddagen fick jag äntligen helgmys med mina två bästesambos, Tira och jag köpte pizza och mötte upp husse för picknick i parken och sedan lite bus i ån. Mer om det i hans blogg!



Som standarden varit för hela veckan ska jag nu somna ovaggad och upptinad, dvs nästan stående. Imorrn ska det letas reda på röstkort...det kan bli ett projekt om något. Jo, och så skulle eventuellt Eva med Alice ringa! Pirr! Undrar vad som kommer sägas...
Hoppas också husse mår bättre imorrn, idag kom han hem krasslig från jobbet och laddade upp med en lurkur innan föreställningen <3



En sånhär kur kunde nog inte ens det kalla duggregnet ta dö på!



Natti!