noll till sjuttio

Bland de bästa sakerna med att ha hund eller djur överhuvudtaget måste vara deras förmåga att kunna muntra upp en. Hur de kan få ett mulet sinne att slå om till ett soligt sådant och charma en upp över ytan på nolltid. Långsinthet och hela dagar av låg anda har ingen plats i ett liv med djur och jag är övertygad om att de är den bästa sortens terapi

Bara för att den blev så väldokumenterad så tänkte jag blogga om i tisdags som började just som en sådan lågvattensdag för mig, men som tvingades vända den soligare sidan till, tack vare charmtrollet med piratlapp för ögat. När dagen var slut hade kanske inte mycket av de stora jobbiga grejerna förändrats, men jag hade återfått uppskattningen för det lilla, och med det klarar man sig långt

En såndär dag när matte inte riktigt tog kommando och var allmänt förvirrad


Tira var som alltid trygg som en klippa och vacker som en gryning.

Sen började transformationen och smältandet..

Som går fort när det väl börjat..

Och som omsluter en helt till slut <3

Vad skulle man göra utan sin bepälsade vän? Och sin fotograferande karl? Som tydligen ser igenom allt, redan från början. Kärlek.