noll till sjuttio

En vecka har gått och vad har hänt hos oss?

Vi har:

*Bosatt oss på balkongen alla soliga dagar efter kl 13, då solen når dit, utom längst mot räcket då där det är perfekt ställe för lillsnurran att slumra på. Dvs när hon inte sitter som en porslingskänguru på utkiksbordet och spanar ut över sopbilar, 3 månaders amstaffgrannen Rocky eller likfärgade kompisarna? (skatorna) Fräknarna har kommit på mig, men Tira har inte fått någon ny fläck på länge

*Fått till rutinen att borsta Tiras tänder varje kväll, för trots ben varje dag hade hon tandsten på tänderna längst in när vi kollade en dag. Huu, dessa snipmunnar. Kan hon inte gnaga av sig lite karies när hon hälsar husse välkommen hem från jobbet varje kväll, tycker man Nu går rutinen fort som en plätt och Tira har nästan helt slutat att bita på sin rosa barnborste. Nästan..

*Lekt med Arbogasalukin Grace och hennes goldensambo två gånger i den nyupptäckta inhägnaden. Ena gången var salukin Frode med också! Visst springs det när dessa leker, men det är nästan mer brottning över deras skojjigheter. Grace tror ju hon är en golden och Tira, ja hon är på vilken lek som än bjuds

*Köpt 54 kg (4 säckar) hundmat för 978 kr. Ett fantastiskt erbjudande från Oliver's där de dubblar ens beställning gratis, oavsett vad man beställer. Detta om man anger en speciell kod   Så vi beställde 2 säckar, och fick 4. Första säcken vi beställde i förra månaden är inte slut än så antar vi har mat för hela sommaren iaf, så skönt att slippa tänka på den kostnaden ett tag!

*Sovit en natt i köket! Lång historia som började med en felplacerad kisspöl men som slutade i värsta myset <3

*Miljötränat mer målinriktat invid ån, det helt klart läskigaste stället i hela Tiras värld! Det där stora mörka som färdas fort en bit nedanför kanten är mycket mycket underligt, men visst, ligger det en godis vid kanten så kan man nog huka sig fram och ta den Framsteg och lugn i attityden märker vi redan nu, vattnet verkar inte bitas trots allt!

     

     

Jag själv har haft en rätt låg vecka rent energimässigt. Verkar som jag är inne i en långsträckt period av just det och uppenbarligen skall jag lära mig något. Jag har nästan paniksaknat våra spontana resor till Sthlm och Örebro och våra fina vänner där. Känt mig låst och stagnerad, saknat att åka tåg, låna bil och bara åka iväg och jag har saknat de inte nödvändigtvis så märkvärdiga miljöombyten som tillsammans med Tiras ankomst varit min räddare genom denna arbetslöshet. Det har varit brutal pengafattig verklighet ett tag, och jag börjar förstå vad jag har att lära mig av detta som känns så skavande ovant. Dels att den ekonomiska situationen vi haft såklart varit ohållbar i längden. Men jag tycker mig också märka att hemmaplan har greppat mig och tagit ner mig på jorden, på ett rätt lugnande sätt..kan det vara någon sorts rotande jag gett en chans? Rutiner som inte bara innebär ett väntande på nästa äventyr har dykit upp. Jag darrar fortfarande i abstinens efter livet "utanför och på väg" men någonstans har jag förnuftigt accepterat läget som det är just nu. Solen skiner ju faktiskt på balkongen här, jag överlever, och Tira kommer inte bli en sämre globetrotter bara av en stund på hemmaplan. Faktiskt.
Snart är det påsk också och idag har vi påskstädat medan regnet strilade ner utanför (perfekt med någon dag här och där med pissväder, då får man ju saker gjorda inomhus också ). Har hört det ryktas att bästa Josef&Jennie kommer till stan några dagar och om det goda kommer så i ens väg - då tänker minsann inte jag passa! Blir till att träffa dem goingarna!

Ha det fint sålänge! Och en glad påsk om jag inte skriver innan dess