noll till sjuttio

Imorrn far vi så till Sthlm, säsongen har bjudit till, Tira har åldern inne och det är äntligen dags för henne att få upptäcka en av våra favoritmötesplatser i hundsverige, Hundöarna på Drottningholm :) För er som inte varit där kan jag berätta att Hundöarna i Sthlm är ett stort grönområde som är uppdelat på två öar, omgärdat av vallgravar och förenade av en bro, där hundar hålls lösa och får leka och upptäcka fritt. En av öarna är mer lummig med träd och vegetation, den andra ön är som en stor, stor gräsmatta. Ingången till öarna är genom en grind på en bro från "fastlandet". Det är allt som oftast många hundar där, men eftersom området är såpass stort så rör det på sig hela tiden och blir aldrig trångt. Jag gillar verkligen fenomenet med detta ställe, för trots att så många hundar möts - stora som små, alla raser, blir det så otroligt sällan bråk. Det verkar som det finns en oskriven regel att man bara tar dit hundar som fungerar lösa tillsammans med andra. Hela området vibrerar av ett väl fungerande hundspråk och man är som människa bara en åskådare.
Och som imorgon då, när vi stämmer träff ett stort gäng vinthundsägare - det är så härligt och stället är perfekt för det! Jag rekommenderar alla som har möjlighet att åka dit någongång :)
Här är vår förra tik Sia på öarna, fångad i fullt tokrus. Hon kunde hålla igång i evigheter när hon satte igång och många undrade om hon verkligen var en greyhound och inte en slädhund i förklädnad hihi. Öarna var verkligen och tyvärr en av de få ställen där hon kunde njuta, slappna av och stråla av glädje. Lilla skruttan. Det var med Sia som vi fick upptäcka dessa öars charm :)


Så till något annat då.
Idag har jag äntligen pratat med Eva, Alice matte! Det var så skönt att höra av henne att det inte fanns någon direkt brådska i omplaceringen - att det hellre får ta tid för att inte bli ohastat. Vi hamnade således direkt på samma våglängd :) Nu bestämde vi att hon skulle höra av sig om hon kom neråt någonting, vare sig det är med Alice eller inte, så åker vi för att möta upp henne och träffas. Och så ska vi höra av oss när vi får tid att hälsa på henne däruppe.
Ser fram emot sommaren, som nu fått en synnerligen spännande extrakrydda, att få träffa Alice med familj och förhoppningsvis skola in en ny bekantskap i familjen. Jag är så glad att jag följde min känsla och tog det här första steget, det behövde inte vara större än så :)
Hur det än slutar nu så kommer man få veta.