Damma av
SM i Västerås har nyss blåst över oss med inte så mycket blod, mycket svett och nästan tårar av ilska. Som vanligt var mina förväntningar helt skruvade och jag har precis lyckats slicka såren rena. Tur att minnet är kort, för jag ser redan fram emot nästa års SM i Borås ;) Torbjörn har sitt företag igång, en vinnare i sitt sponsrade lopp under SM och en sprillans ny kostym till bröllopet vi ska på nästa helg. Tillsammans tittar vi på husvagn, jag tittar på framtida parningar och körkort men pengarna hamnar kanske på skolböcker och kameraobjektiv i slutändan. Lusten finns för att fixa färdigt härhemma, får se hur det passas in i bilden. Idag blev jag yr över ett samtal och en bildbomb, tänk om...jag hoppas så!
Tira, åh älskade lillpirat. Vad ska man säga om henne? Just nu hungrig på annan mat än sin egen, mitt i valpvecka och snyggare än någonsin! Fick sakna ihjäl mig efter henne hela SM-veckan då hon blev bortskämd hemma hos mina föräldrar. (Tack igen!) När hon inte demolerar bilburar (vi ska bygga en ny, anpassad..hehrrm) så verkar det iaf som hennes knä håller för simning, cykling och ända upp till oanade kanonkulerusningar som vi med fruktan försökt avvärja (HUUH!). Gräsmattor kan tydligen inte bli för små för tokrus!? Vi fegar iaf långsamt igång pulsen på henne samtidigt som träningsvovven Peanut löper. Erika planerar para Peanut men hon vet precis vad jag tycker om det. Lite ångest över det hela, men det är inte mitt slutgiltiga beslut att ta. Nå.
7 pass kvar på jobbet för denna sommar. Är sedan helt övertygad att det finns mer sommar kvar att bjuda bloggen på!
Tira a la Notredame, någonstans i Motalatrakten, på utflykt med husse.
Äntligen ett livstecken!!:D haha vet inte hur många ggr vi kollat bloggen och det inte hänt nåt:P Jaa, vi får se hur det artar sig det här med nöten, men vi vill ändå göra ett försök. Vill att våran underbara nöt ska lämna ngt spår efter sig liksom:)
Välkomen tillbaka, det var på tiden;)
Åh ääääntligen!!
Har du kikat in och sett att även jag har en svart/vit långnos nu ;)
Håller med de andra - äntligen! Så här glest får det verkligen inte bli när jag flyttar! Fy fan vad jag emellanåt blir ledsen över hur livet blir. Det är skitjobbigt att i ena stunden känna att det ska bli skönt med en nystart, att flytta och allt det dära, för att i nästa sakna allt fint som varit, som inte kommer åter. Fast att jag vet att framtiden bara har fina saker att erbjuda (förhoppningsvis). Du måste hälsa på mig, måste måste måste! Och jag kommer till dig och er andra, det lovar jag!
Lite melankolisk på jobbet såhär mitt i natta...:-/
