noll till sjuttio

Idag har fläck1 och fläck2 fått vara lösa och busa ihop i inhägnad! Så underbart! Milo bar svansen glatt svajandes högre än någonsin förr och såg så lycklig ut! Kunde verkligen släppa loss och toksprang ur sig bensprallet på äkta greyhoundvis och när han inte gjorde det sökte han våra blickar och kel med ett stort leende :D Ingen kamera med...rätt typiskt va? Det får bli nästa gång :) Tillsammans sprang dem iaf och mätte sig med varandra sida vid sida långa rundor. Att Tira ibland satt i hans öra på hennes typiska hetsiga vis, var tydligen inget som bekom honom hah. Efter buset tycks Tira ha blivit lite mer uppskattande och mindre låg av dennadär vi släpat hem, för han kunde ju visst vara lekduglig trots allt! Här hemma går de nu ibland och bär runt på olika leksaker fram och tillbaka mellan rummen och Tira blir så retad så hon glor ögonen ur sig. Vilken fräcking! Tänk om han kunde ta tag i andra änden på hennes leksak så de fick kampa! Haha. De är väldigt söta ihop ;)

Promenaderna blir mer och mer synkade rent koppel-mässigt, Tira är ovan att gå ihop med andra hundar utan att bli busig och Milo är som en cykel som hamnat i en isränna ibland, skär av helt och tvärt haha. Men nu går det som sagt bättre och de håller sig mestadels till sitt i kanten :) Vi räknar honom som rumsren, och det är med promenad ungefär var 4e timma. Idag gick vi en annan tur än den lilla vi har rutin-gått och det var inga problem att göra ifrån sig även längs den. Och han börjar förstå att det inte är något farligt när kopplet skramlas fram, utan att man då får komma ut. Duktig kille! :D

Idag tog Milo också sitt första steg i att övervinna vardagsrums-nojjan! Vi skulle käka pizza och testade då att helt sonika stänga in oss alla i vardagsrummet med kompostgaller. Milo har ju alltid följt med in, men sedan vänt och gått ut igen illa kvickt. Vi började äta under ignorerande väntan, Milo i ögonvrån, ståendes undrande. Efter ett tag kunde han äntligen lägga sig ner på dynan invid Tira, och då blev det snabbt en bit pizza som belöning :) Några upprepningar och det slutade med att han låg kvar på dynan när vi sedan öppnade gallret, och ja t.o.m. när vi gick till köket. Ska bli spännande att se om han vågar inta första parkett därinne tillsammans med Tira nästa gång vi ska äta :) Han gör så himla fina framsteg varje dag!

Saker vi noterat/ska utvärdera:

*Milo har flera gånger snuttat mobiltelefoner och kameror och kan inte motstå att ta dem lätt i munnen om han hittar dem där han ska lägga sig, dessa gånger har vi suttit brevid och kunnat avstyra. Skulle han bitit på dem om vi inte var där? Han har också försökt snutta igång en bok jag hade i sängen. Av vilka anledningar kan hundar plocka med saker mitt framför ögonen på en? Kom gärna med förslag så kan vi kanske komma på varför han gör det :)

*Han blir gnagig på närmaste koppel om man står stilla utomhus för länge, känns som en avreagering men annars uppträder han inte stressat, står helt lungt och kisar. Vi studerar beteendet vidare. Han kommer iaf inte hamna hos någon som vill binda upp honom utanför affären medan de handlar ;)

*Inomhus så är han flämtig mest hela sin vakna tid, kan koppla av jättefint och somna, men vaknar flämtig. Vi ska se hur det utvecklas, just nu har han ju tjock kennelpäls och han kanske helt enkelt bara är varm inomhus :) Utomhus flämtar han ingenting.

*Vi ska så småningom börja testa om Milo kan vara ensam hemma, med Tira till att börja med. Ska bli spännande att se hur han beteer sig, men det är ingen träning vi tänker stressa fram. Som läget är nu så vill vi bygga hans grundtrygghet först! Idag har vi iaf varit ute på ett par separata promenader och det har gått bra både utan Tira utomhus och utan Tira inomhus :) Lite nojigt i början, men han kom till ro inomhus och kunde göra sina behov utomhus. Heja Milo!

Det pågår visst en tyst vadslagning om huruvida Milo kommer bli kvar här hos oss eller inte ;) Utåt sett ser det säkert ut som en match-made-in-heaven hihi, och snygg ja det är han så det räcker och blir över! :D Om det bara vore det..Vi har dock alltid sagt att vi måste tänka kräset och inte göra vårat liv begränsat med hund. Det har alltid varit Tiras främsta egenskap, att hon fungerar precis överallt och att hon alltid är "game". Vi måste därför också vara ärliga med att vi lever ett liv som kanske inte passar alla typer av hundar, vi vistas i folksamlingar, flänger runt och träffar olika människor, miljöer och hundar och tja..rutin är kanske inte vår starkaste sida året runt :) Å andra sidan får våran hund/våra hundar följa med på det mesta! Vi måste också betänka att vi gärna skulle vilja ha en hund som iaf får vara med på våra dagar vid kapplöpningsbanan, inte nödvändigtvis tävla själv, men vara med och kanske kuta i sanden om den tycker om det.

Vi följer Milos framsteg med mer spänning än någon annan, tro mig, och vad som händer kan bara framtiden utvisa :)