noll till sjuttio

Hej! Ledsen för uppehållet! Alldeles extra nu så är jag en woman on many missions mest hela dagarna! (Tror faktiskt man måste vara det för att frivilligt lämna myshögen ovan, morgon efter morgon efter morgon ;) När jag inte pluggar akutmedicin för det långa loppet eller jobbar tjugotimmarshelger för oberoende drömmar så novafonas det nämligen ömma ländkotor, stretchas och studeras osunda rörelser. Goa Churchills fysduktiga matte Theres upptäckte ömhet kring Tiras L7-kota för en vecka sedan och sedan dess har detta varit i absolut fokus. Massa ":(" såklart men också ":)", för just insikten. Vi kan ju bara spekulera i om det är en felbelastning som hänger ihop med knäskadan hon haft, men ryggen ömmar iaf på motsatt sida. Jag kan inte låta bli att känna mig som en dålig matte som kanske låtit henne gå med det onda gud vet hur länge och som gått runt och trott hon varit så gott som återställd :( Nu har jag många, helt plötsligt, tydliga tecken som jag vill se gå tillbaka, men som också positivt nog har gått tillbaka en del redan den här veckan. Vi har bokat tid på ReDog hos Stefan Rosén som ska göra en rörelse- och funktionsanalys av den vilda bebin, blir skönt att ha någon som sedan kan följa hennes rehab och bättringsväg, uppdaterar såklart mer efter vi varit där :)

Hela veckans rosor får två T'n dela på, Theres för att hon visar och lär ut sätt att se på hundkroppen, och Torbjörn för att han ställer upp på mina långa dagar hemifrån. Ni är bäst!