Med rehab i ryggen
Jag tror jag har funnit en ny kärlek i treadmill! WOW! Trodde inte det skulle vara en så kraftfull upplevelse, ett löpband och lite vatten liksom. Men det är lite som att njuta av en greyhound i full speed, med all den största kraften -fast att man i det här läget vet att det också är absolut skonsamt för dem. Svårt att förklara, men som de tar i och sträcker ut när de går där på bandet. Kroppen i jobb mot absolut harmoni. 10 minuter körde vi denna första gång och på tisdag ska vi köra igen. Om jag tyckte det var värt pengarna innan, så är det inget vad jag känner nu. Kommer inte vilja vara utan treadmill sedan när vi är vid ytan, för känslan efteråt måste mätas på guldvåg :) Idag har jag gett Tira något bra, det är jag säker på.
Behagligt trött i soffan, sådär nöjda som de bara kan vara efter att ha fått använda kroppen.
-
-
Nu väntar Tira och jag på skjuts ner till 23-tåget hem till Arboga. 23.02-tåget Västerås-Arboga, alltid fyllt med pirr och kärlek. När Torbjörn och jag började träffas så var det det tåget jag alltid sistaminuten-skyndade mig till och åkte med, om så bara för en natt, efter att ha jobbat till 22 vid köttpackarbandet på HFG..jag betalade säkert bara för hälften av gångerna och kände mig alltid fri som en fågel. Ljuvligt! Känslan är precis densamma nu ikväll och jag uppskattar 23-avgången lika mycket då som nu. Allt för att komma hem <3
