noll till sjuttio

Ja, för nu vill jag nog påstå att han faktiskt flyttat till sin alldeles egna familj, vår lillstore Cashpojke :) I sin alldeles egna familj har han varit och sovit nu i snart en veckas tid, hos sin egna familj ligger han numera uppnåer i soffan och drömmer, med sin egna familj får han vara med i stallet varje dag där han är så duktig och går in och lägger sig i en mjuk box och väntar på att sysslorna ska bli färdiga, hos sin alldeles egna familj hör han hemma! Och vi som misstänkte att han skulle tycka att det var svårt att vara ensamhund, vi är helt motbevisade, han är tryggare där, än här :D I söndags hade Stina och Jocke med sig Cash ner till Stinas föräldrar i Linköping och det hade gått jättebra, föräldrarnas säng hade invigts precis som det ska ;) Fina Cash, vilken tur han har haft som fått så bra människor att kalla sina egna, och vilken tur vi har, som får ha honom så nära oss här i vår stad. Igår kväll sågs vi för en skön promenad runt ån, och imorgon är de hundvakt åt Tira några timmar, och det är ju precis så det är menat att vara.
Bifogar lite bilder från förra tisdagen, då vi åkte ut till Långgrundet vid Lunger tillsammans med Micke och hans 3 greyhounds. Favoritbilden först och störst. Att han vågar. Gör så det riktigt brusar i bröstet.

..för min del består ju i måndag-fredag-praktik 8-17 och därmed radikalt minskad tid med hund och karl, GAH! En vecka till sedan får jag tillbaka mitt liv, pust, snacka om att man är bortskämd med fritid och hundtid. Gillar INTE att vara upptagen med jobb när andra saker uppfinns i min eller andras spontanhjärnor, och lider av att få känna kopplet i handen först precis innan läggdags :( Men det är bra träning för min arbetsmoral..och jo, bara en vecka kvar ;)
Som ett rabiat barn har iaf jag/vi proppat denna helgen full med utflykter och roligheter för att kompensera haha.
Igår var vi en heldag hos älskade Katta med familj i Västerljung utanför Trosa. Katta är ordförande i NNL och hela familjen är världens varmaste människor och vänner. I familjen finns två lurchers, Kola och Chayenne, och så lilla spanieln Diesel. Energi, skratt och hundbus i en salig röra. Just i detta nu väntar familjen hem både pappa Gösta från Usa och så greyhoundtiken Pärlan från Irland, som dem ska joura genom föreningen..Lilla pärlan som Katta var med och tog in när hon högdräktig och skabbig kom under vård och inledde sin väg mot en egen familj. Nu har hon fött upp sina valpar och tagit till sig omvårdnaden och är redo, inte för kennelliv såklart utan för livet i en familj! Både Gösta och Pärlan skulle kommit i torsdags då askan från Island satte käppar i hjulen, sån himla otur! Så fort som möjligt kommer dem nu, och jag kan inte tänka mig en bättre familj att "komma hem till". Vi längtar redan tillbaka till Stationshuset i Västerljung, och kommer snart tillbaka!
Idag blev vi hundlösa hela dagen och beslöt oss för lite egentid och shopping i Örebro, utan en tanke på vovvar med i bilen eller tid att passa. Jag förbestämde att jag skulle stå för hela dagen och riktigt skämma bort T och hade inte alla frisörer haft stängt så hade han kommit hem med en ny frisyr att matcha nya brallorna. Nu fick det vänta ;) Till Tira kom vi hem med massa korvar Klass-foder och det var p o p u l ä r t  nu till kvällsmaten vill jag lova! Köpte lite på infall, men har alltid gillat tanken att ge lite färskfoder till maten :) Under dagen dök det upp ett MMS från hundvakt Jocke med bild på Cash i soffan! PREMIÄR! Han har verkligen hittat hem och jag blir nästan tårögd :) Och tänk om han velat ha skinnsoffa hela tiden och bara gått och väntat haha! Är så glad att han hittat upp till bästemöbeln.
Ikväll gjorde vi sedan formellt hembesöket för NNL's räkning hemma hos Stina och Jocke haha, kändes lustigt då vi umgåtts så mycket redan och "sett allt" :D Åh, det känns bara bättre och bättre allting, om nu det ens är möjligt. Både Stina och Jocke är supertrevliga och sådana människor som det inte någonstans känns som ett måste att ha kontakt med. Att de blir med greyhound är ju bara bonus! :D
Nästa söndag åker Cash och Tira med dem ner till Linköping för att träffa Stinas familj och presentera honom för familjens hundar och se om de funkar ihop. Jag bifogar filmklippet här nedan tillsammans med min fulla övertygelse om att det kommer gå utmärkt ;) Klarar man att vara Ghandi även invid en övertrött jäkel-Tira, då klarar man nog det mesta ;)

Nu ska vi avsluta helgen med Shutter Island och ostbågar! Imorrn är det näkontakt med handescinficering och demens igen, vi hörs på andra sidan!

Tillbakablickande inlägg blir minsann aldrig så finlirande som man vill ha dem, blö. Vi hade ju besök av Therese &co onsdag-torsdag och ni får allt ta och läsa mellan raderna (läs bilderna) om hur vi hade det!


Några stödpunkter:
*Cash (Milo) blev Pååpys stora favorit och kanske livs kärlek? Två gamla själar i samklang <3
*Pååpy hävdar att hon förlorat smaken för katter helt därav hennes kattsäkra beteende som fastnat på bild. Dimma kunde inte vara missnöjdare bakom sin munkorg.
*Sofforna våra antar gärna formen av en gigantisk Bia-bädd om nattgäster vill ha hundsällskap under bekväma former. Ryktet gör gällande att Cash misstog sofforna för säng och vågade sig upp han också!


Inskolningen för Cash går framåt med fina kliv! Han är så duktig! Vi ska strax träffa Stina och Jocke för att ta en härlig skogspromenad uppe vid Maxelmossen och i fredags var Tira och Cash hela dagen hos dem utan oss vilket hade gått jättebra! Cash hade hittat sin plats inne hos dem och kunnat slappna av och han hade varit stencool invid hästarna när de varit uppe vid stallet :) :)
På tisdagkväll, om inte innan, så ska vovvarna vara hos Stina och Jocke igen, då Torbjörn och jag åker och kikar på en av våra favoritkomiker, Dylan Moran, i Sthlm. Kanske blir det övernattning för de fyrbenta? Det verkar som att takten vi lagt nu passar Cash iaf, han har inga inga bakslag utan bara framsteg! Vi har varit på två andra ställen nu i helgen, dels hos Josef och Jennie i Örebro i fredagskväll och igårkväll var vi hemma hos Torbjörns mamma. Cash hittade båda gångerna lugn och ro och "sitt" liggställe efter en kvart ungefär och efter det var det inga problem och bara slumrande :)
Imorgon går jag på min praktik i två veckor, vilket innebär att jag kommer vara borta lite mer än vanligt. Torbjörn sköter skutan och Stina och Jocke ställer upp om det krisar. Ska sätta samtliga på att rykta den vita springaren med den fantastiska Furminatorn som kom på posten i fredags. Såhär såg det nämligen ut efter 5 minuters kardande igår, kanske Cash kommer landa på halva sin storlek? ;)

Vårt egna lilla busfrö har matstrejkat vissa måltider i några dagar nu, och hon är sömnig och plöstligt nerdimpande tätt intill. Hmm ;) Vi håller utkik.
Nu är skogssällskapet här, vi hörs!

Det är han verkligen, vår snygge fyrbente kille! Så lycklig utan koppel, bortom trafiken. Vi snirklade in oss omkring Maxelmossens vandringsled i lördags och slog oss ner vid en översvämmad barrdunge, mitt på ett stort kalhygge. Solen sken, svansarna var höga och glada och nosarna snosande. Milo markerade in hela stället som sitt och vi bara mådde så bra!

 

 

Vid vissa tillfällen svider det extra mycket att "bara" vara jourhem...</3 En favoritbild.

 

 

Efter ett tag kom Micke upp till oss i skogen med sin liga! Milo blev yster som en..Tira när han såg dem! Hoppade och kanonkulade runt dem haha. Någon hade en bra dag ;)

Sussie var med såklart! I spets! Sån tokrumpa hon är, glad och nyfiken! Och galet vacker..

Och..badsugen! Hopp ner i smältvattengömma!

 

Hemma dråsade hela högen ihop med syfte att skola in Sussie för framtida hundvakteri. Nå, hon är inte så lite cool den där damen ;)

 

 

 

 

Och sen...äntligen! Den magiska uppånervändningen! Ni ser den väl? Hans första gång hos oss och det värmer hjärtat. Tänk om han skulle våga sig upp i soffan härnäst...där kommer han fatta hela charmen med den där manövern ;)

 

 

 

 

 

Ikväll hade vi fikabesök av Stina och Jocke, paret som nu lär känna Milo och presenterar sig själva för honom. Milo som inte alls kommer heta Milo hos dem om han hamnar där, utan Cash! Vi har ju såklart jättesvårt att byta namn vi haha, försöker iaf kalla honom "pojken" så mycket som möjligt..eller Lillebror ibland ;) Efter fikat gick de ut själva med honom runt kvarteret och det hade gått bra! Viktigt att de får se alla sidor av Milo, och att han får ha bara dem som trygghet, först korta stunder och sedan sakta utökande. Det är vår plan! Och visst värker det i hjärtat..Kommer nog inom kort behöva hjälp med att se saker rationellt, som en sorts hjärtkompressioner.

 

Kanske får jag hjälp med det redan imorrn förmiddag. För då får vi äntligen hit bästaste Therese med tillhörande karateninja och 2 långbeningar! De sover över och om jag får bestämma så kommer Therese sedan aldrig upp ur soffan igen. Jag är nöjd och känner mig som ett barn innan julafton. Borde sova så att tiden rinner iväg. So long!

I eftermiddags lånade (kanske för sista gången wooho) vi bilen och for hem till mina föräldrar i Västerås för lite påskfirande. Milo var med såklart, och det blev därför första gången han var inne i ett annat hem :) När vi kom fram och de båda kom ut ur bilen var han så otroligt pepp och framåt! Svansen busigt högt som vore han lös :D Vet inte om det var lantluften, avsaknaden av trafik och folk eller bara att få komma ur bilen som gjorde det, men det var så härligt att se honom så och man memorerar och stärks! Han är annars fortfarande ganska ängslig för trafik på de ställen man måste gå så, ljud uppmärksammas noga och människor man möter är helläskiga och inte att lita på. Han är så söt, för istället för att gå en båge runt och bort från personer precis vid mötet så svänger han av från promenadlinjen och smyger bestämt rakt mot dem för att vädra! :D Det går mycket bättre om man tar lite kortare koppel så han inte har något "att gå ut i", känns som han blir trygg av det :) Då ser man att hela han hanterar synintrycket och kanske så småningom inser han att de inte vill honom något illa. Fina pojken..undrar vad han mött för människor i sitt liv..
Väl inomhus gav kopplet Milo ro från vankandet, och som alltid så visade Tira vägen till beteendet :) På filten vi hade med hemifrån låg de sedan brevid bordet och slumrade när vi åt, så himla duktiga! Överlag så tror jag Milo kunde varit utan trippen om han fått välja själv hihi, nytt folk är inte så roliga att lära känna ännu ju :) Jag tycker det är stort att han kunde lägga sig ner och vila, på ett helt nytt ställe, med 6 helt nya personer närvarande och jag är så stolt över honom! Och vad som är ännu roligare och viktigare, är hans befästa trygghet här hemma, sedan länge suckande och djupsovande över att vara "hemma" igen, bortom det jobbiga. Och det bara på en vecka hos oss. Inget vankande, inget "skuggande". Det har jag alltid tyckt varit viktigast, att hunden har en rofylld hamn att ladda batterierna i, för först då kan man ju testa vingarna för andra saker :) Inskolningen för Milo till sin nya familj känns bara mer och mer som rätt sätt att göra det på och det ska bli så spännande!

Mmm, just nu väntar vi bara på att få veta hans nya namn, ja..om paret vi träffade idag fortfarande är intresserade av honom dvs! :) (där fanns visst en bror som hade en hund som hette Milo redan hihi). Jag antar att de smälter dagens intryck av snyggpojken i detta nu, och sedan beslutar sig. Vi håller alla tummar faktiskt, de var jättetrevliga, intresserade, lugna och vänliga! Och det känns såklart jättebra att de bara bor ett par kvarter ifrån oss, då behöver ju ingenting ske plötsligt eller omvälvande, vilket alltid ligger till hundens fördel :) Jag tänker mig som en inskolning och all den trygghet som kommer med det. Bara det att han får fortsätta promenaderna i samma stad där han börjat känna igen sig, jag kan inte tänka mig bättre! Hundpassning, hundträffar, fördelarna är många :) Vi ses säkert igen efter påskhelgen, hembesök ska ju göras hemma hos dem och så kanske vi åker ut till stallet tillsammans något, hästar och stall kan komma att bli en stor del i Milos liv vad jag förstått :)

...var oändligt lång avståndsmässigt! Men inte ett dugg jobbigt för det ska ni veta, inte ens efter en morgontenta! Trevligt sällskap och ett mindre himmelrike för oss greyhoundnördar som mål, jag skulle göra om det närsom! Träffade många fina långnosar, gamla, unga, vilda, lugna i ett virrvarr av personligheter. Några som lämnade avtryck var snygga myslufsen Order By Fax, skröppligt timida Heart Flyer, fostrande lilla Funny Doll som faktiskt var i storlek med Tira, uppmärksamhetsgalningen Backyard Baby och ja..såklart lilla Limozin...Den lilla blåa tiken ur senaste kullen. Hon fick hänga med syrran in i huset och umgås med oss under besöket och det där lilla vilda pussiga sammetsansiktet fick ju hjärtat att smälta både en och två gånger. Såklart inte tingad. Bah. Jag och nyfikna, vilda greyhounds alltså ;) Faller som en fura. Och kanske är jag konstig, men när jag nu direkt kan jämföra en vuxen hunds inträde i familjen, med känslan jag får inför en valp, så vet jag ju precis vad jag föredrar. De må vara tidskrävande, men för finns mig inget som slår hur en valp växer upp och in i familjen. Jag gillar att de är som små svampar och så otroligt formbara.
Min kamera strejkade under besöket inför allt vad bilder heter, så jag gick över till att filma istället haha. Det är ju en funktion som inte Ts kamera har och något som min då kan får ha som specialitet ;) Håll till godo!

 

Till kennel Heartlines och Yvonne (och även Jocke, även om han inte var hemma så vi fick träffa honom) återvänder jag gärna igen, fick en seriöst, proffsigt och vänligt intryck, för mig en perfekt kombo hos en uppfödare!

Avslutar med ett par bilder, den sista enkom till allra käraste Therese! (vi ses på onsdag!)