Lycka i ett litet kar
Dagarna här är just nu fullproppat långa och livet är lite i en omställningsfas på grund av det. Är det inte skola så är det dagjobb, nattjobb eller helgturer med Hannemobilen till hundkapptävlingar, och mitt i allt undrar man när Torbjörn och jag ska ses egentligen :) Kommer på mig själv med att ha varit mycket bortskämd med få dagar i skolan och nu plötsligt ligger det heldagar i merparten av veckodagarna samtidigt som allt annat ska ske. Och det är såklart ovant att Torbjörn jobbar 05.30-20 om dagarna också, min duktiga karl! När Tira inte är hos kompisen Cash så åker hon iaf med husse i välten på nylagd asfalt någonstans, så vi har kunnat löst det bra så :)
Till inläggets huvudinnehåll då. För mitt i allt detta, och bara efter 4 gånger på treadmillen, så är Tira nu så gott som smärtfri! Och jag bara måste dela med mig av min lycka!
Från att ha haft en 13% skillnad i belastning mellan höger och vänster ben (bak) så är den nu nere på 1 %! Ryggen är rakare än på mycket länge, hon vågar går rätt och hon ligger sfinx och stretchar höften själv igen härhemma. Nej, jag fattar inte hur jag kunnat missa och inte saknat dem grejerna! Men man lär så länge man lever inte sant, och jag känner mig så otroligt mycket mer vaksam på hennes sunda och faktiska rörelser nu - hoppas jag aldrig igen ska missa en osund rörelse :)
Vi fortsätter vattenträningen 2 gånger i veckan ett tag till och tills det är helt bra, nästa gång redan imorrn. Det som återstår nu är en liten muskelknuta vid vänster bröstrygg och så höger höftböjare (skadebenet) som ju kommer ta ett tag att stretcha ut helt. Kan inte nog tacka Re-Dog och deras underbara tjejer på rehaben, men också Theres som ju uppmärksammade mig på Tiras krumma rygg och startade det hela från första början. Tack!
Tänk. Det kommer bli bra! Det blir bra. Lycka.
